Bilar!

Min älskade första bil.

Jag har en hatkärlek till bilar. Jag tycker om att titta på snygga bilar. Jag tycker om att köra bil. Min första bil blev jag förälskad i på en motormässa i Köpenhamn. Fiat 850 SCoupe. Så hette den. Röd och fin var den. Baksätet var minimalt. 5 personer gick knappast in i den bilen. Jag köpte den för min första lön. Den kostade ny 13 500 SEK. Tror i alla fall att det var något sådant. Min lön då som nyutexaminerad sjuksköterska låg på något kring 1000 SEK. Något mer om jag inte minns fel. Sedan hade jag någon trevlig beskattning eftersom jag var ensamstående med 1 barn. Minns att jag kände mig rik. Min röde lille Fiat var med om mycket. Jag jobbad på den tiden på sjukhuset i Ystad. En dag när någon stod och såg ut genom ett fönster på min arbetsplats sade denne: ”det är en bil som står och brinner på parkeringsplatsen.” Det var min bil. Den överlevde faktiskt den branden. Den var med i många år. Visserligen var det en gasvajern som inte alltid fungerade som den skulle och som man lagade med en hårklämma. Om man inte visste det så gick bilen i si så där 5 km i timmen. Alla visste inte det. Min syster körde om bilen en gång och trodde att den stod stilla och tittade på utsikten. Det gjorde den inte, den gick så fort som den kunde med gasen i botten. Den som körde bilen då visste inte om hur man skulle laga den med en hårklämma, eller så hade denne någon ingen hårklämma på sig. Den var ganska liten, men min dotters lärare lyckades faktiskt få in 6 barn + mina tre och två av min systers barn. Fantastiskt. Inget tal om säkerhetsbälten här inte. Barn på hatthyllan, barn på golvet, barn ovanpå varandra. Troligen var det så att läraren var lite trött på barn och eftersom de befann sig hemma hos henne den gången var hon i desperat behov av att bli kvitt dem. Det gick bra. Fantastiskt att vi överlevde den där tiden. Antagligen så rökte jag också i bilen med alla barnen travade på varandra. De överlevde och mig veterligen lever de än i dag.

Min nuvarande bil, dock lite mindre skadad.

Ja, den bilen hade verkligen en historia och fick vara med om mycket. Min nuvarande bil en Kia Ceed, är inte lika spännande och ligger mig väl inte heller lika varmt om hjärtat. Men numera har jag ju vant mig vid backkamera och automatväxellåda och tycker om det. Backkameran fungerar inte längre, som jag också har skrivit om tidigare. Väntar på att bli kallad till verkstaden så att de kan fixa den. Har ju redan blivit tvingad att betala den utan att ha sett till den. Hur som helst igår körde jag till veterinären för att fylla på mitt godislager till mina hundar. Det var ganska mycket folk ute och rörde på sig efter alla helgdagar. Kom körande på den största och längsta gatan i La Marina. Lugnt och fint. Plötsligt hörde jag och kände en smäll. En bil körde ut från en parkeringsplats och rätt på min bil. Jag blev väldigt överraskad. Trodde inte det var möjligt. Bilen hade ju bara stått där, med motorhuven ut mot gatan. Den hade alltså backat in på parkeringsfickan. Körde på bakdelen av min bil. Jag var alltså nästan förbi. Jag stannade naturligtvis, gick av bilen, såg bilen gasa iväg så fort som var möjligt. Körde ner i närmaste avtagsväg och jag bara såg den försvinna. Hann inte registrera nummertavlan på bilen. Var ganska paff. Själv hade jag ju bara stoppat upp och var naturligtvis säker på att den andra bilen också stannade, men icke så. Den körde iväg och försvann om närmaste hörn. Jag frågade runt om någon hade sett påkörningen. Hittade en del som hade hört ljudet av en påkörning, men ingen som hade sett den. Eller åtminstone ingen som gav sig tillkänna. Jag fick bara köra därifrån med en skadad bil. Och dessutom hade veterinären stängt. Kanske de hade någon egen stängningsdags i början av året. Kom på mig med att tänka att om jag hade vetat det så hade jag inte blivit påkörd. Tog liksom på mig skulden för olyckan, till trots för att det var omöjligt för mig att undvika den. Arg och besviken på folk som bara kör vidare och kommer ifrån ansvaret. Min bil ser inte så ny ut längre. Hade en del skavanker från tidigare, men de andra var ju mitt eget fel, t ex att jag körde ner i en stor håla nere vid stranden. Ja, kanske inte mitt eget fel den olyckan heller. Hålan var så pass djup på parkeringsplatsen att den borde ha varit skyltad. Men alltså jag tycker fortfarande om att köra bil och fasar för den dagen som jag inte kan göra det längre. Hoppas den dagen ligger långt fram i framtiden och att jag kanske dör innan dess. Min frihet hade känts väldigt begränsad.

Sedan har vi det där med dieselpris som det skrivs en hel del om i tidningen. Jag har en dieselbil. De skall tydligen bestraffas idag även om de är mer miljövänliga än bensinbilar. Nu har tydligen dieselpriset i Sverige gått upp till över 20 SEK. Priset på diesel är alltså nästhögst i världen i Sverige. Det är bara i Japan som det ligger högre. På FB skriker man om byta regering så att dieselpriset blir lägre. Inte vet jag vilken regering som man skall rösta på för att få ner dieselpriset. Har inte läst om någon som har lovat att sänka dieselpriset om de får makten. Och inte heller att något parti har så många väljare att de får bestämma själv om det ena eller det andra. Som jag har uppfattat det så måste alla partier rådgöra med andra partier för att få igenom det ena eller det andra. På FB ser jag också att dieseln här i Spanien bara kostar 12 SEK per liter. Inte vet jag var de har de uppgifterna från eftersom de ställe där jag har tankat så ligger de på lite mer än 15 SEK. Men ok jag kör inte så mycket här nere så att jag blir ruinerad på dieselpriset. Kanske det heller inte är det viktigaste just nu i världen. Ser ut som om det är många andra frågor som kanske är viktigare. Bland annat demokrati. Att vi får tycka och tänka som vi vill är något som jag uppskattar.

Har varit inne hos grannarna tillsammans med en holländsk dam och dennes blandrashund som är importerad från Grekland. Hundens härstamning är bland annat Jack Russel. Det är ju en hundras som jag känner gott till. Har själv haft och har också en son som har en sådan hund. Den här hunden var bara 10 månader och hade naturligtvis både terrierenergi och valpenergi kvar. Men den gillade inte Fluffy. Flög på henne. Inte vet jag vad hon utstrålar för negativism. Men hundar ger sig på henne, till trots för att hon själv inte försöker att försvara sig. Hon lägger sig, men det hjälper inte, hundar uppfattar henne på ett negativt sätt. Jack Russelblandningshunden var lite väl ung för att ge sig på den äldsta i flocken. Pippi klarade sig bra och grannarnas malteser också. Det var Fluffy som på något sätt utmanade valpen. Fluffy satt stilla i mitt knä resten av besöket. Hon var glad när vi gick därifrån. Undrar om hun utstrålar någon form av dominans som jag inte kan tolka. Hon ser inte dominant ut när hon träffar andra hundar och de flesta hundar är faktiskt vänliga mot henne och vill leka med henne. Vilket hon också gärna vill. Men en del reagerar på henne, om det ligger hos henne eller hos de andra har jag inte förstått.

Annars har jag varit väldigt slö och trött den sista tiden. Saknat energi överhuvudtaget. Har dock lyckats med att städa undan julen och också försöka få ordning i mina förråd. Förstår inte hur mycket grejer jag har lyckat samla på mig igen. Försöker förgäves inte något sätt att förvara dem på som inte tar så stor plats. Vaccumpåsar är bra att använda sig av när man vill spara plats när det handlar om mjuka saker, som täcke, kuddar, kläder, tyger och en del annat. Problemet är att man måste tejpa igen lådan som man förvarar dem i eftersom de har en tendens att expandera efter ett tag. Lådan buktar då som om den håller på att explodera. Vad gör jag för fel? Men jobbar alltså med olika lösningar på förvaring för saker som jag inte använder. Kanske skulle man kasta dem, men det är ju det där att kanske jag någon gång får användning för dem. Känner ni igen det sättet att låta bli att skiljas från saker som man troligen aldrig kommer att behöva. Köpte faktiskt också en dynlåda. Alltså en sådan där låda som man lägger ner utomhusdynor i så att de inte skall bli våta när det regnar. Lådan var flatpackad. Alltså man fick själv skruva ihop den. Botten fungerade inte helt, men med lite våld fick jag den nästan till att klicka ihop. Ja, ni vet det där som står i bruksanvisningar, klick skall det säga. Det sade inte klick, men jag lyckades ändå nästan få ihop den. I alla fall så mycket att jag inte kunde få isär den igen. Eftersom jag insåg att jag hade vänt botten på fel håll. Dessutom kunde man läsa på den att det stod ”outside” på den sidan som jag hade inside. Det var alltså det som var problemet. Klicket hade inte blivit helt bra, men så pass bra att jag inte kunde få isär den igen. Botten är inte helt tät som den är nu. Kanske inte så bra, men nu får det vara så. Kanske någon av mina söner kan hjälpa mig om de kommer hit någon gång. Vi kan ju dra från vars ett håll och se om vi då kan få isär den igen och göra rätt när vi sätter ihop den nästa gång. Men nu får den vara som den är.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s