Ibland så saknar jag någon att dela saker med. Kanske mest problem. Det finns en tröst i att berätta för någon annan när man upplever problem. Som igår, när mina underbara belgiska grannar erbjöd sig att försöka få någon rätsida på mina elektriska problem. Ja, alltså elektriciteten här i huset. Fick nu en elräkning på nästan 400€ för en månad och då har jag en massa solpaneler, som borde göra jobbet. Ser ut som om de gör jobbet, men tydligen inte. Min granne har också solpaneler, mindre hus och inte så många paneler. De har närmast 0€ i månaden. Känns lite konstigt. Har funderat på om något annat hus har kopplat upp sig på min el. Så är det naturligtvis inte, men dock ett problem som jag har gett upp att lösa. Nu erbjöd sig min granne att hjälpa mig. Bara det där med att sitta ner och titta på elförbrukning tillsammans med honom kändes som en tröst. Någon att dela min förundran över mina elräkningar kändes bra, bara det. Visserligen kunde han inte lösa det. Menade att jag skulle ha närmast 0€, jag också när han tittade på vad jag producerar och vad jag förbrukar. Men så är det inte. Han kan faktiskt en hel del spanska och har tagit kontakt med de som har installerat solpanelerna. Visserligen har de inte hört av sig tillbaka, men likväl. Jag har ju försökt tidigare, men bara gett upp, och känt mig liksom ensam i den kampen. Min underbare granne går vidare med problemet. Han ger nog inte upp lika lätt som jag. Det är då jag kan sakna att ha någon att prata om mina problem med. Nu fick jag uppleva det. Underbar känsla. Någon som bryr sig, till och med om det inte är hans problem överhuvudtaget. Hade ju varit lättare om det hade varit någon som jag kunde dela problemet med, som liksom också ägde problemet. Men i vilket fall som helst är jag väldigt tacksam över att jag har mina underbara grannar här ibland. Tyvärr åker en av dem tillbaka till Belgien imorgon, men en av dem stannar någon vecka till. Saknar båda lika mycket när de inte är här.

Jag har för en hel del år sedan faktiskt registrerat mig på en dejting sida. Det skulle nog inte vara en dejtingsida som jag hade behov av. Jag har behov av någon som kan dela mina problem och som jag kan klaga inför. Ja, det gör väl inte att jag är någon höjdare att ta kontakt med. Jag fick kontakt med några på den sidan. Det visade sig dock efter lite kontakt via mail att vi hade helt olika behov. Nu är det ju så att jag inte söker någon för en sexuell kontakt. Kan man skriva det på en dejtingsida? Kanske inte. I alla fall får man troligen inte några svar. Jag hade försökt att vara så ärlig som möjligt i min beskrivning av sig själv. Det visade sig också vara väldigt svårt att beskriva sig själv. Vem svarar på en dejtingsida där jag för att vara ärlig skulle beskriva mig själv som en som vill ha någon att klaga med, någon att prata om sina problem (mest praktiska sådana), någon som inte var sexuellt intresserad, någon som står ut med en person som kan försjunka i att lyssna på böcker utan att ge någon som helst kontakt till omgivningen. Någon som inte är intresserad av att serva den andra. Inta laga mat till den, mer än när den själva vill laga mat, inte tvätta och städa till den andre och som dessutom inte är så intresserad i att tvätta, laga mat och städa överhuvudtaget. Dessutom inte så social och åtminstone inte något speciellt kul sällskap. Lite tjock och lite lat dessutom. Ja, jag förstår ju att det avskräcker de flesta. Nu beskrev jag mig själv inte fullt så ärligt, men likväl. Fick inte så många svar, men något. Började skriva, lät okey. I början alltså. Plötsligt smög det in sig sådana där saker som att han var ”kåt” på mig och liknande. Det gjorde att jag inte var intresserad av att fortsätta konversationen. Verkade som om personerna blev sura på mig när jag skrev det. Tror att det var det sexuella och kanske någon som kunde serva dem som de var intresserade av. Jag var alltså helt fel för dem. Jag trivs ju ganska bra i mitt eget sällskap, men skulle alltså önska mig någon som jag kunde planera saker med och klaga inför. Får nog bli så realistisk så att jag inser att jag är på en annan nivå i mina försök att få någon i min omedelbara närhet som skulle stå ut med mitt sätt att vara. Förstår dem mer än väl. Jag själv hade inte stått ut med en sådan person.

En gång ringde någon upp mig på ett skypenummer. Troligen av misstag, men jag hade inget annat för mig och vi hade faktiskt ett riktigt trevlig samtal. Pratade om mina barn och om hans barn och en hel del andra lite ofarliga tema. Vi pratade nog en halvtimme och jag tyckte faktiskt om att prata med denna personen. Plötsligt frågade han mig, ganska snällt om det gjorde något om han onanerade under tiden som vi pratade. Ja, jag var väl inte så snäll och hövlig längre när jag sade att det gjorde det absolut för mig. Jag ville faktiskt inte lyssna på stön i telefonen och vara med, även om det var på långt avstånd, när det gick för honom. Vi avslutade samtalet ganska så snabbt. Hoppas att han fick någon annan i telefonen nästa gång som kunde stötta honom i hans behov. Se där, jag är alltså också helt egoistisk när det gäller vad jag vill och inte vill. Det hade ju inte krävt så mycket av mig att bara fortsätta att lyssna på honom, medan han tillfredsställde sina behov. Men jag lät alltså mina behov gå före hans. Jag är alltså inte heller något att ha ens när det handlar om telefonsex. Ännu mindre sex i verkligheten.

Tänk själv att ha sex med en vilt främmande människa. Och alla är ju vilt främmande innan man har lärt att känna dem. Och det kommer ju inte ens så långt att jag lär känna dem. Verkar ju som om män och jag har helt olika behov. Jag tror jag måste försöka mig på någon vänskapssida, inte dejtingsida. Finns det någon sådan. Och sedan är jag kanske inte så kul att ha som vän heller. Ja, ibland är jag ganska så snäll , men sätter även i dem sammanhangen mina egna intressen främst. Visst kan jag titta på fotboll för att vara snäll, men jag visar ju noll intresse och blir väl inte så kul sällskap då jag inte ens orkar sätta mig in i reglerna, utan kommer med dumma frågor hela tiden. Kanske vi kan se en och annan film tillsammans, men det är likadant där. Mina intressen är inte science fiction, inte deckare och inte action. Vem är då intresserad av att se på TV med mig.

Sedan är det ju det där med musik. Jag som inte kan höra skillnad på Bä, bä vita lamm och Beethoven. Kanske inte så mycket till sällskap där heller. Nej jag får nog hålla till godo med mitt eget sällskap.

Jag tycker ju faktiskt om att diskutera saker och ting, men eftersom de flesta i min ålder inte har samma åsikter som jag har så blir det kanske mer gräl än diskussion. Alltså jag tycker ju inte att man skall kasta ut alla invandrare. Tycker inte att vi skall sänka pensionsåldern istället för att höja den. Är inte heller förbannad på sjukvården eller Sveriges sätt när det gällde corona. Tycker inte att vi misslyckades med att skydda de gamla. (Alltså de i min ålder). Tror inte på att vi kunde skydda dem så länge de inte blev vårdade av robotar. Ja, ni ser själv. Skall kanske undvika diskussioner. Får väl spela någon annan än mig själv. Eller så måste jag försöka att byta åsikt.