Terroristen Why!

Här har vi terroristen Why

Jag har alltså skaffat mig en ny valp. Att den heter Why är på grund av att mina barn enhälligt sade: ”Varför en tredje hund?” Därav namnet. Det är alltså en Why hund. Jag blev ju som alltid förälskad när jag träffade valparna. Bestämde mig som alltid snabbt och lätt med att jag ”behövde” en stor hund. Vet inte om man någonsin behöver en hund, förutom jag. Jag behöver en, eller två eller kanske till och med tre.

Har varit en hel del gånger och hälsat på den lilla valpen sedan den föddes. Valde tidigt ut vilkens v dem jag ville ha. Visserligen bara sov de och åt vid det laget, så personligheten var inte där ännu. Jag valde utifrån känslan. Tror att känslan blev rätt, eller kanske fel. Men en valp kan aldrig vara fel. Eller??

Försökte redan förra fredagen att få hämta henne, när hon och hennes syskon var på besök hos veterinären för att få vaccin och chip. Hade med min underbar granne Lily, som är en mästare på spanska. Hon pratade med veterinären som frågade efter valpens namn. Hon svarade Why! Han svarade henne att han behövde hennes namn för att skriva in rätt namn i passet på rätt chip. Hon svarade igen Why. Bäddat för missförstånd alltså. Men till slut fick hon namnet Why i passet. Fick inte ta med henne hem. Uppfödaren ville vara säker på att hon inte blev sjuk efter vaccineringen. En ansvarsfull uppfödare. Istället kom de med Why i tisdags tillsammans med mat, leksaker, koppel, halsband, filt som luktade mamma och syskon. Hon verkade till att finna sig tillrätta snabbt. Åt visserligen lika gärna Fluffys och Pippis mat som sin egen. Lekte och sov den dagen och kissade och bajsade på rätt ställe. Kanske på grund av att jag vaktade henne hela tiden. På kvällen var det dags för kvällsturer med Fluffy och Pippi. Tog fram hundvalpen för att ha Why i den. Jag kom dock inte så långt. Världens bästa grannar, kidnappade Why, medan jag gick tur med Fluffy och Pippi. Tror att Fluffy och Pippi var lyckligast. De hade båda två frågat mig om vi inte hade någon ångerrätt. Kanske det var möjligt att lämna tillbaka henne. De blev dock nedröstade av mig och mina grannar. Hon var ju bedårande.

Alltså dags att sova. Har bestämt mig för att hon inte skall sova i sängen som Fluffy och Pippi gör. Var inte helt säker på när jag lade mig att jag skulle kunna hålla fast vid det. Svårt att motstå en liten valp som gråter efter sin mamma och sina syskon. Men det var faktiskt väldigt lätt. Lade hennes dyna bredvid sängen och lade henne i den. Hon kravlade dock ut med en gång och lade sig istället under sängen. Sov där hela natten utan ett ljud. Fluffy väckte mig som vanligt på morgonen vid 07:00-tiden. Fantastiskt tänkte jag. Har nog aldrig haft en så lugn valp någon gång.

Det visade sig dock att smekmånaden bara varade en dag och en natt. Morgonturen som är lite längre med mina hundar tänkte jag var lite för lång för henne att klara av att gå. Satte henne i vagnen men den lilla divan tyckte inte att det var så kul. Hon skällde hela tiden högljutt. Vi kom fram till en större park där jag kunde släppa ner henne, vilket gjorde henne nöjd. Sprang omkring, mest jagade hon Fluffy och Pippi, som inte var lika överförtjusta som hon var. Tillbaka fick hon åka vagn igen, högljutt skällande igen. Hon vet helt klart vad hon vill. Inte sitta instängd i en vagn i alla fall.

Dagen gick till lek, sömn och mat som sig bör med en liten 8 veckors valp. Mat tycker hon om, växer kanske fort. Hon skall ju bli en stor kungshuset, svart och vit. Ganska ovanligt i Sverige och Norge men inte här i Spanien. Kallas harlekinfärgad. Fluffy markerade mer och mer allvarligt till henne att hon inte var en leksak. Verkade inte som om budskapet gick in i den lilla valphjärnan. Tränade lite att gå i koppel med henne på tomten. Misslyckades totalt. Halsbandet som hon hade fått med sig från uppfödaren var så pass stort att hon lyckades få in det i munnen. Lite svårt att få av det från henne. Fick tvinga av det över henens öron så att hon slapp se ut som en häst med bett i munnen. Fick göra ett eget till henne som passade bättre i storlek. Är troligen för litet för henne om 14 dagar. Hon tyckte inte så där väldigt mycket om att gå i koppel. Men gick i alla fall kanske i 2 minuter. På kvällen tänkte jag att Fluffy och Pippi behövde gå ensamma utan henne så hon fick för första gången träna på att vara ensam hemma.

Fluffy och Pippi var lyckliga över att slippa ifrån henne och när vi kom hem så sprang hon runt i huset och gjorde sig bekant med det i lugn och ro. Hade naturligtvis kissat, men vid dörren ut. Kanske hade hon försökt att komma ut. Kanske hade hon redan förstått att man inte skall kissa och bajsa inomhus. Ja, som man kan lura sig. Hon hade blivit ganska aktiv nu. Jag hade TV:n igång, men fick väl inte med mig så mycket av innehållet. Ut och in med Why och rädda Fluffy från henne. Så klockan 24:00 bestämde jag mig för att det fick vara läggdags. Gjorde som kvällen innan. Men Why var mer utvilad den här natten. Efter att försökt lägga henne flera gånger somnade jag vid 01:00 tiden. Väcktes av Fluffys morrande vid 03:00. Why terroriserade henne då. Hon gjorde utfall, Fluffy morrade och visade tänderna mot henne utan någon som helst effekt. Dumt av Fluffy att hoppa ner från tryggheten i min säng. Jag fick gå upp, ut med Why så hon kunde kissa och eller bajsa. Det gjorde hon inte, men pigg och alert var hon. Det visade sig ju naturligtvis att hon hade hunnit med att både bajsa, två gånger och kissa inomhus under de två timmarna som jag sov. Behövde alltså absolut inte mer, men behövde fylla på med mer vatten och lite mat, så att hon kunde vara säker på att klara av att kissa och bajsa mer inomhus när jag förhoppningsvis sov. Behövde definitivt inte min hjälp med de behoven.

Här har vi den stackars uttröttade mamman till valparna.

Ja, första natten var en kort smekmånad alltså, hon var pigg som en mört eller kanske som en Why. Hon försökte göra sitt bästa för att göra mina tår och fingrar till köttfärs. Lite lättare att äta upp. Är väldigt glad att jag bestämt mig för att inte ha henne i sängen. Säker på att jag hade vaknat utan näsa. Hon tycker om allts om skjuter ut. Till exempel knappar på mina kläder, min fläta. Den kan man hänga sig i som i en lian ungefär. Så småningom så somnade jag i alla fall.

Här är alla syskonen tillsammans.

Upp och ut med Why. Den här gången kissade hon ute. Fantastiskt, ett framsteg så här långt. Ut med hundarna på morgonpromenad. Vis av gårdagen så tog jag henne i koppel med nygjort halsband. Ville hon gå. Nej, naturligtvis inte. Jag bar henne, hon sprattlade som en sprattelgubbe. Jag satte ner henne, hon gick två steg, sedan ville hon ut ur halsbandet. Gick inte. Bar henne, sprattel igen, satte ner henne, gick två steg osv, osv. Ni kan ju förstå att det tog sin lilla tid att gå en ganska så kort promenad. Fluffy och Pippi såg förtvivlade ut och undrade igen om ångerrätt. Ja, så går alltså dagarna här just nu. Hon växer, Fluffy och Pippi växer inte. Det är lite synd om dem. Vardagen som de hade vant sig vid är sig inte lik längre. Terroristen Why har kommit för att stanna. Kommer inte att använda mig av ångerrätten.

Just nu sover hon. Skall jag kanske väcka henne och hålla henne vaken hela dagen så att vi andra får en chans att sova på natten, eller skall jag ta chansen som man gör med en människobabys att sova när hon sover.

En kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s