Vi har haft en del att göra Why, jag och Pippi och Fluffy alltså. Alltså besök och så. Min syster, svåger och tre av deras barnbarn. Efter det två norska väninnor och en tvåårig tjej. Första besöket med barnbarn handlade om två 16-åringar och en 10-åring. Man fann dem oftast i en hög på marken tillsammans med Why. Alla tyckte det var jättekul att bli bitna av en valp verkade det som. Även valpen Why uppskattade sällskapet omåttligt. Vad kan vara underbarare för en valp än att få bita en massa barn. Prata inte om grisöron här inte. Barn är mycket roligare att bita i.

Men en 2-åring verkar inte att tycka att det är lika kul. En valp som galloperande mot en 2-åring verkar kanske som en liten galopperande shetlandsponny för oss fullvuxna. Visserligen har jag lärt mig att det bästa man kan göra om en häst galloperar mot en inte är att skrika och sträcka händerna i luften. Hästen blir rädd och Why blir glad och tror att det hela är en lek. Det har inte en 2-åring lärt sig. Why har inte heller lärt sig att man skall ta det försiktigt med barn som inte är mer än en halv meter höga. Hon som hade så kul med barnen som var här precis, men som var mer än en halv meter höga. Och vana vid hundar. Det kanske också innebär en viss skillnad. Men hon var väldigt positiv till även en halv meter höga barn. Bra att veta.

Why träffade sina syskon en dag och blev också rakad på nosen. Plötsligt så liknar hon en pudel. Ja, kanske inte på kroppen men i alla fall på nosen. Hon var inte helt accepterad av sina syskon i början då en av hanhundarna i skaran var den som bestämde och tyckte väl att hon hade svikit de andra, eftersom hon hade flyttat från dem. Det kan man ju själv också reagera mot. Hon fick flytta till egen bostad, medan hennes syskon fick fortsätta att bo hos sin mamma. Vem vill det egentligen.

Men det händer alltid något med valpar. Ta bara sådana där underbart frestande soppåsar. Innan de är förslutna så kan man ju alltid undersöka allt det som finns i dem. Själv blir jag också en del överraskad över att se allt som finns i en soppåse när det liksom ligger uppradat på golvet. Kaffesump skall vi inte prata om hur det ser ut när de liksom är utspritt överallt. Ett nytt konstverk?

Det som är kuligast för en liten valp är dock när en liten malteser bestämmer sig för att det kan vara kul att leka med henne ibland. Fluffy älskar ju att bli jagad och Why älskar att jaga. Passar som hand i handske. Medan Pippi förskräckt tittar på och undra hur de kan tycka att det är kul. Hon ser ut som om hon klart har bestämt sig för att det inte är så att det är hon som bara har en hjärncell. Hon verkar till att tro att de båda totalt saknar alla hjärnceller när de springer runt och jagar varandra.

Ännu en gång trillade Why i poolen. Jag har ju berättat att hennes kroppskontroll inte är den bästa. Denna gång fick hon simma en lång bit. Verkade inte som om hon var pigg på att göra om försöket med en gång. Jag får väl någon tidig, mycket tidig morgon innan poliserna invaderar stranden här ta med henne dit tillsammans med de andra två, men funderar fortfarande på hur jag skall transportera alla tre hundarna. Tror inte att det är en helt bra idé att de skall åka alla tre i kofferten. Vet dock ej.

Why har dock åkt bil ensam. Hon var med och spelade boule en gång. Det var lite för varmt för henne så jag upprepade inte det. Det får vänta tills vi har fått lite svalare väder. Hon har också varit med på restaurang samman med grannen och mig. Hon uppförde sig verkligen oklanderligt. Verkade som om hon aldrig hade gjort något annat. Visserligen väckte hon lite uppseende och tror nog att alla människor vill sitta på marken med henne bara för att bli bitna på. Hon tror nog också att människorna har ett begränsat ordförråd eftersom alla säger Åhh och Ahh när de ser henne. Själv har jag också fått ett mycket begränsat ordförråd, allt kan inte skyllas på min ålder. Men många ord upprepas så ofta att jag låter som en papegoja. Till exempel: ”Fyy”, ”duktig flicka”, ”nej” och sedan ”duktig flicka” igen. Ibland säger jag dock ”duktig Why”. Det är ju i alla fall en viss variation.

Vi har också fått en början på en grannfejd här. Vi har några belgiska grannar, ja naturligtvis inte mina favoritgrannar som också är från Belgien. men några som bor mittemot dem. De köpte huset för ca 2 år sedan, tror jag och har varit här hos mig när jag hade lagat paella till mina grannar. därefter inte så mycket kontakt. Jag har fått nya engelska grannar mittemot mig som är väldigt trevliga. Egentligen har vi jättefina grannar överlag. Vi bor ju ganska nära varandra, även om det finns murar mellan tomterna, så vi störs ju inte så mycket av varandra. Mina engelska grannar har börjat att bygga ett ganska så stort litet hus med tak där de skall kunna sitta och titta på utsikten. Det är väl jag och mitt hus som de också kommer att få utsikt till, men de har lovat att titta bort när jag badar naken, om det sker samtidigt som de sitter på sitt tak. Antagligen är det mest de som får problem. Jag lovar min figur ger inte den bästa utsikten för dem, men de kan kanske titta på ett annat håll. Men alltså grannen nedanför dem, som nog inte kommer att lida så mycket av huset har nu fått 10 personer att klaga. Det engelska paret har alla papper iordning, så de kan inte klaga på bygget. Klagar istället på att de har en grill, klagar på att de har en pergola som har stått där i 10 år och klagar på att de har ett förråd, som de överhuvudtaget inte kan se från sitt hus. Nu är vi grannar väldigt nyfikna på vilka grannar som har klagat. Det kan i alla fall inte vara de som bor närmast. Det blir tyvärr lite tråkig stämning när sådana här saker händer. Hoppas att de där belgiska grannarna kan tänka om och tycka att det kan vara trevligt att umgås på ett vänligt sätt med sina grannar istället för att klaga på allt. Också nyfiken på vem de har fått till att skriva under på klagomålen. Kanske det är någon som inte ens bor i närheten. Sånt är livet, vi får väl lov att överse med dem. Bygget blir hur som helst färdigt, men kanske med en liten försening. Tänk allt spännande som händer när man bor grannar. Får ju uppskatta att något sker i ett annars väldigt lugnt område.